Hoppa till innehåll

Den inbillade sjuke av Molière

Den inbillade sjuke
…om ensemblen håller sig frisk?

Den inbillade sjuke
…om ensemblen håller sig frisk?

Den inbillade sjuke
…om ensemblen håller sig frisk?

”Hennes bearbetning av Molières klassiska komedi är en
fullträff: smart, lekfull, pricksäker och kreativ.”

/ Norrtelje Tidning

I rollerna ser vi Carl Jacobson, Ida Löfholm, Willma Idris och Johan Stavring.
För regi och bearbetning svarar Linda Kulle.

Speltid: ca. 1h 45 min inkl paus.

Linda Kulle regissör berättar om bakgrunden till sin bearbetning av “Den inbillade sjuke”

“The Play that goes wrong” är en pjäs som hade sin premiär redan 2012 i London, och som fortfarande spelas där och på Broadway. Den handlar om en amatörteatergrupp som ska sätta upp ett mordmysterium, men allt som kan gå fel – går fel. Föreställningen har skärdat stora framgångar och fått motta många ärofyllda utmärkelser. Den pjäsen har i sin tur gett spin offs som uppsättningen “Peter Pan goes wrong”, som också spelats på Cirkus i Stockholm. Båda dessa föreställningar bygger i stor utsträckning på att scenografiska element går sönder; dörrar, handtag och även golv rasar omkring skådespelarna som desperat försöker hålla masken inför publiken som viker sig av skratt. Jag såg föreställningen i London på https://theduchesstheatre.co.uk The duchess theater och älskade den från början till slut. Men som regissör på en turnérande sommarteatern kan man knappast bygga upp den typen av scenografi från dag till dag. Men tänk om något annat skulle gå fel? Tänk om nästan hela ensemblen i “Den inbillade sjuke” av Molière, var sjuka? Vad skulle hända om de 2 ynka skådespelare som var kvar får lösa föreställningen bäst de kan, tillsammans med biljettkassörskan och ljudteknikern. När jag väl formulerat idén var det svårt att stå emot. När jag hade provat olika varianter inför mitt konstnärliga råd Hanna Kulle och Pedja Simicevic hade jag till slut ett manus. Tillsamans med min fenomenala ensemble Johan Stavring, Willma Idris, Carl Jacobsson och Ida Löfholm, skruvade vi upp vår föreställning ytterliga några snäpp under repetitionsperioden. Jag tycker att korsbefruktningen av skådespelare i full 1600- tals mundering på scen med peruk och käpp och korsett, tillsammans med paniken som uppstår när skådespelarna ska rädda pjäsen som håller på att kantra, är oemotståndligt roligt.